Cecilia Cissi Lundqvist

Jag såg ett foto av en tjej i pyjamas som stod och målade vid ett staffli – på något sätt kändes det som om det var jag som stod där. Jag som aldrig hållit i en pensel i hela mitt liv men, bilden väckte en explosionsartad längtan inom mig. Jag läste lite på Internet och förstod att det var akrylfärg som verkade lämpligast och var jag kunde få tag på det en söndag i närheten där jag bor. Klockan var 5 på morgonen och det kändes som en evighet tills affären öppnade kl 10. Jag stod och hoppade utanför butiken kl 10 och en stund senare var jag på väg hem med ett startpaket färger och annat. Väl hemma slet jag upp allt, satte mig mitt på golvet i vardagsrummet och målade! Det var så fantastiskt härligt! JAG målade! Jag MÅLADE! EN TAVLA!

Jag fortsatte måla varje dag och ganska snart kände jag ett behov av ett staffli så att jag kunde stå och måla. Sökandet på internet efter ett staffli skedde på jobbet en söndag (varför alltid söndag?) och på grund av lite felklick och missförstånd, ja universum fick precis som det ville, så kom jag i kontakt med Nelly Strömberg på Vedic Art Academy. Nelly var väldigt frågande hur jag fått hennes nummer när jag ringde men jag förklarade mitt ”problem” det är söndag och jag behöver ett staffli… Jo, Nelly hade ett staffli att sälja till mig och jag körde och hämtade det efter jobbet. Nelly visade mig runt i sitt underbara hus och i ateljéerna. Hon berättade att hon hade kurser i Vedic Art. Min inställning var att jag ska inte gå någon målarkurs, ingen skall tala om för mig hur jag ska måla. Jag tackade, baxade in mitt nya staffli i bilen och åkte hem och målade. Men ett frö var sått. Vad var det nu det hette det hon pratade om? Vedic Art, måla utifrån mig själv med hjälp av 17 principer… Hmmmm undrar vad de där 17 principerna är för någonting…

Jag fick mina första principer av Nelly i februari 2016 och på den vägen är det. Den känslostorm som utbröt inom mig när jag var på väg hem efter första kurshelgen är svår att sätta ord på men jag kände mig så lycklig, så fri och så otroligt trött. Med mig hem hade jag en canvasduk på 1×1 m med ett gigantiskt hjärta på – det hade jag målat – alldeles själv – med händerna! Jag grät, sjöng och jublade!

Nu är jag snart klar med fortsättningskursen och funderar på om jag skall gå lärarutbildningen i vår eller om jag skall ta den i höst. Det enda jag vet är att universum säger till när det är dags! Det är bara att åka med!

Jag älskar att leka med färger! Jag fascineras av magin att duken blir precis det den vill bli. Ostyrbart – bara att följa med och se vad som händer, se vad som dyker upp på duken på staffliet och på duken inom mig. Allt kommer fram, hela registret utan censur: glädje, kärlek, rädsla, längtan, sorg, eufori, ilska. Alla känslor. Från rödaste rött till svartaste svart. Det är ingen idé att försöka stå emot. Tårar av glädje, smärta, sorg, kärlek rinner utför kinderna. Jag lärt mig nu är att det inte är farligt utan bara vackert. Jag bär med mig Nellys ord i min vardag, ”Man skall alltid säga ja – så tar universum hand om resten, allting är i sin gudomliga ordning”.
Namaste